Islossningen, erkännandet och konklusionen.

Fan jag och Viktor skulle dra och möta upp en gammal, gammal granlokompis igår. Vi kan kalla honom John. På vägen ut tittar jag in på bloggen för att publicera en bild jag knäppte i totalt eufori under torsdagskvällen (bild kommer, måste gå 8 steg till viktors rum och hämta sladden, kommer efter frukost) och hittar istället beviset på att det äntligen händer! Erkännandet vi strävat efter, anledningen till att vi drog igång en facebook-grupp som faktiskt numera har 38 medlemmar, jag kollade precis.

Helt plötsligt är vi den sjunde största växande bloggen. Sen börjar man ju fundera. Bloggen startade mer som ett forum för att kanalisera, mest inom gruppen. Men när man märker både min och Viktors okontrollerade glädje så förstår man att man har blivit en hora eller åtminstonde nåt som kan liknas vid en jävla sell-out. Min kuk i min egen panna liksom. Men va fan, säger som en kompis brukar säga, ”man gillar det ju va?!”

/A