…jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu…

18 juli 08, Stockholm, Sverige med fortsättning 21/7, Sundsvall

Jag har hittat mitt knark, mina svar och mitt fall. Det som winnerbäck och miss li lyckades producera med ”om du lämnade mig nu”. Samma känsla av tomhet, smärta, svärta, samma vemod och samma ångest som man ibland kan söka sig till.

Hela tänket att det ska göra ont för att bli bra, att man är starkare själv, och jada jada…

Han heter Bon Iver, tydligen någon rolig felskrivning för något, är föredetta sångare i något hippt indieband jag inte kommer ihåg och framförallt självplågare. Att med hjärtat krossat bege sig in i den djupaste skogen de kallaste vintermånaderna för att bara lämna stugan för att hugga ved och skriva musik gör ont. Men det blir bra. Det blir förbannat bra. Det blir bra för att det gör ont, det gör riktigt ont. Det är ensamt och man gillar tänket, det ska göra ont för att bli bra. Dagens tips, veckans tips, förmodligen årets tips.

Det sammanslaget med Plura Jonssons bok kanske säger en del om mental status och position i livet, eller så gör det det inte. Kanske till och med tvärtemot, vem vet.